Förstärkningskvalitet

Fyra "käpphästar" som vi klickertränare ofta pratar om är Timing, Kriterier, Frekvens och Förstärkningskvalitet. Timing: hur exakt jag klickar, kriterier: vad ska hunden göra för att få sitt klick, frekvens: hur ofta klickar jag, förstärkningskvalitet: hur uppskattade förstärkare jobbar jag med. Vilken del är viktigast? Naturligtvis är alla fyra avgörande för att jag effektivt ska kunna träna hunden, men jag hävdar att förstärkningskvaliten är överlägset viktigast. Jag kan ha fantastisk timing, sätta perfekta kriterier, klicka hur ofta som helst - om jag inte har något att erbjuda hunden som den vill ha så kommer det ändå inte att fungera! Det finns alltså allt att vinna på att fundera lite extra över just våra förstärkare.

Vad är en förstärkare?

Förstärkare är något som kommer efter ett beteende och gör det starkare. Hunden sätter sig = hunden får klick och en godisbit = beteendet "sitt" blir starkare.

Klicket är det vi kallar en betingad förstärkare, det har följts av en godisbit så många gånger att hunden försöker få oss att klicka för att den vet att det betyder godisbit på väg. Ingen hund är född med vetskapen om att ett klick betyder godis, det är en koppling som vi hundtränare har skapat. Slutar vi upprätthålla kopplingen, klickar utan att ge godis ett antal gånger, så kommer kopplingen att mattas och klicket förlorar gradvis sin betydelse.


Godisbiten är den primära förstärkaren, den huvudsakliga förstärkaren, den som hunden har "inbyggd" från början.
Utan mat dör hunden , alltså är alla hundar "förprogrammerade" att gilla mat. Vissa gillar det mer, andra mindre, och olika individer har olika preferenser, men mat är en förstärkare som vi inte behöver "lära" hunden. Andra primära förstärkare är vatten, social kontakt, och sex, för att nämna några. Helt enkelt det som behövs för att fylla hundens grundläggande behov och instinkter: äta, dricka, flockliv, fortplantning.

Den primära förstärkaren är den som vi lite slarvigt kallar för hundens belöning. För att hålla artikeln lite enklare väljer jag att fortsatt använda ordet "belöning" istället för "primär förstärkare".

Det är en myt att "klick ska alltid betyda godis", klick ska markera det beteende som leder till belöning. Kopplingen "klick = belöning" måste upprätthållas, men belöningen måste inte vara en godisbit. Däremot måste belöningen vara uppskattad av hunden!

Som belöningstränare - med eller utan klicker - har man en enorm nytta av att kunna välja mellan många olika belöningar. Dels för att olika individer uppskattar olika saker, och dels för att jag som tränare vill kunna välja mellan aktiva och lugna belöningar beroende på vilket beteende jag tränar.

Jag delar upp mina belöningar i fyra huvudkategorier: Mat, lek, mys och miljö.

Mat

Om hunden själv får välja är det sällan leversnittar eller frolic som står högst på önskelistan. Lite tips på vad mina hundar gillar: hjärta eller lever (valfritt djur) som jag kokar eller bakar i ugnen, blodpudding, köttbullar, kyckling, pannkaka, hårdost, räkor, ostbågar. Jag delar i små bitar så att jag kan ge många belöningar utan att hunden blir mätt eller tröttnar. Små, lättätna godisbitar är perfekt när man tränar precision och vill kunna belöna väldigt exakt också efter klicket, eller om man tränar flytbaserat och vill att hunden snabbt är klar för nästa repetition.

Om jag vill få min hund lite lugnare använder jag ofta en tub, mjukost eller böcklingpastej är favoriter hemma hos mig. Slickandet verkar lugna hundarna och det är enkelt att använda om man vill träna i stökiga miljöer eller på beteenden som ska vara sammankopplade med en lugn sinnesstämning  (hos oss är det platsliggning och kryp, samt att vänta på filten medan den andra hunden får träna).

Ibland behövs det rejälare doningar, om jag ska träna något som framkallar starka känslor (tex kloklippning med en hund som är rädd eller hundmöten med en koppelaggressiv hund), eller om jag verkligen vill ha min hund "vild och galen" i träningen, så brukar jag använda mjuk hundmat och servera med sked eller i skål. En stor konservburk med (i mitt tycke) stinkande mjukmat brukar fungera i de flesta situationer.

Lek

De allra flesta valpar gillar att leka, men jag misstänker att vi som hundägare kan vara lite dåliga på att ta vara på och utveckla denna viljan. Det är så enkelt och uppskattat att belöna med godis, varför använda något annat?

Det är sant att man kommer långt med en godisglad hund. Det jag gillar med leken är att det är enkelt att belöna hunden under längre tid, det blir ett annat samarbete med mig än om jag "bara" ger hunden en godisbit, och jag kan lägga grunden till mycket av den fortsatta träningen genom att leka med hunden på olika sätt. Åtminstone mina hundar har alltid gillat att leka med varandra (eller andra hundkompisar), jag vill kunna utnyttja den glädjen i lek med mig!

När det gäller lek tror jag att den viktigaste regeln är att det ska vara just lek. Belöning. Roligt. Fritt och fantasifullt, på hundens villkor.

Jag har några övriga lekregler som är till för att göra livet trevligare för oss båda, men jag vill understryka att man bör anpassa "regelboken" efter sin hund! En stor och våldsamt glad rottweiler kanske behöver lite mer regler för att leken ska kännas trygg och rolig också för ägaren, medans en phalène oftast kan tillåtas vara helt vild och galen - den är så liten att det inte blir ett problem.

Detta är mina regler (som inte på något sätt är statiska eller "huggna i sten"), välj själv vilka du vill tillämpa:

  • Inga tänder på mina händer. Jag vill inte blöda, om hunden griper fel säger jag "AJ!" med gäll röst och avbryter leken en stund.
  • "Ta den" och "tack". Jag vill att hunden tar leksaken när jag bjuder den, och tränar mina hundar att bli
    snabba och explosiva på "ta den" oavsett vilken miljö eller situation de är i. Jag vill också att de släpper på "tack". Mina hundar får gärna bjuda in till lek, har jag lust (och det har jag nästan alltid) så svarar jag.

Testa vilken typ av lek just din hund gillar - kamplek, jaktlek, leksak i långt snöre, boll, frisbee? Brottas i gräset, leka kull, en vild kapplöpning? Studera hur din hund leker med andra hundar, kan du härma? Min unga kelpie går direkt på tassarna på min äldre tik och "smånafsar", och hänger sig sedan i hennes halsskinn. Och han ger sig aldrig! Förr eller senare leker hon med honom. Den uthålligheten och det engagemanget vill jag ha i vår träning!

Man kan naturligtvis leka utan leksak, eller använda godis på ett lekfullt sätt.

Mys

Leken använder jag oftast för att få en högre aktivitetsnivå hos min hund. Ibland vill jag kunna belöna min hund tvärt
om, på ett sätt som hjälper den att bli lugn, stilla, trygg, och avslappnad. Mitt samlingsnamn för lugna sociala belöningar är mys, och där ingår allt ifrån en uppskattande smekning över öronen till att jag sitter och masserar min hund och hjälper den att hitta "inre ro".

Mina hundar är keliga hundar. De älskar bli klappade och kliade, och sitta nära. Kelpien kräver att bli klappad, han går mellan mig, husse, och tiken, och "tjatar" genom att puffa på våra händer eller tikens nos, tills någon av oss klappar (eller i tikens fall slickar) honom. Då slänger han sig på rygg med en nöjd suck. Ja, jag skapar ett kärleksmonster som aldrig ger upp genom att låta mig övertalas...

Varför är mina hundar keliga hundar? Därför att jag kelar mycket med dem. I alla miljöer. Från det att de är valpar. Jag tycker att jag har en enorm nytta av att de verkligen uppskattar sociala belöningar i form av klappar och kel också i
träningen!

Vissa hundar väljer att bara ta emot kel och mys när de själva vill, speciellt i en träningssituation kan de verkligen backa undan när man klappar dem. Men precis som man medvetet utvecklar leken för att få hunden mer intresserad av att leka som belöning, så kan man utveckla mys-biten! Många av de hundar vi tränar med är avlade för att vara aktiva arbetsmaskiner, och de behöver balanseras genom att hitta lugn och ro i träningen. Där behövs en av-knapp likaväl som en på-knapp. Här kan mys verkligen hjälpa till, och det fungerar på två håll genom att lugna både hunden och föraren, och på så sätt skapa bättre möjligheter att få till trevlig träning.

Börja hemma i soffan, och experimentera med vad hunden verligen gillar - mjuka smekningar runt öronen? Ryggkliande? Klappa magen? Koppla ihop med att äta något gott (här passar tub perfekt) om det behövs. Ta korta pass om hunden får myror i benen, så att du avslutar innan hunden tröttnar. Gradvis kommer hunden att mer och mer uppskatta beröringen i sig, och vips har du ytterligare ett sätt att belöna din hund på.

Miljö

Den sista stora belöningsgruppen jag tar upp är något som jag tror de flesta hundtränare redan använder sig av, mer eller mindre medvetet: miljön. Om du hade kopplat loss din hund och sagt "hopp och lek" eller liknande, vad hade din hund gjort då? Försökt råna dig på godis eller leksaker, eller på annat sätt engagerat sig med dig? Grattis! Då har du redan kontroll över allt den som hunden tycker är viktigast i världen. För oss andra kanske hunden väljer att gå bort och kissa på ett träd, nosa runt, hälsa på en annan hund, jaga katten som just gick förbi, eller Kelpie Special: bara stirra på något i fjärran.

Många av oss känner sig frustrerade över att hunden är mer intresserad av miljön än det vi har att erbjuda, vi känner oss bortvalda och att hunden "inte gillar oss". Det sistnämnda är naturligtvis en mänsklig aspekt som inte har ett dugg med hundens verkliga känslor att göra, hunden kan älska oss högt och rent (om hundar har förmågan att älska - jag vet inte), den kommer ändå att göra det som lönar sig mest för stunden. Och om vi försöker hindra den genom att sätta upp förbud så kommer den att försöka "smita förbi" på diverse kreativa sätt. Ju mer frustrerade vi blir ju mer låsta blir vi ofta vid vad hunden INTE ska göra, och helt plötsligt är vi i en ond spiral av att föraren blir mer och mer irriterad och i värsta fall skrämmande.

Vad är svaret? Istället för att bli irriterad - inse att här har du tillgång till en RIKTIGT bra belöning! Utnyttja det! Istället för att säga "förbjudet" så säg "tillåtet - om du ger mig rätt beteende!". Ja, det tar tid i början, innan hunden förstår att regeln "den gör - du belönar" också gäller miljön runt omkring. Ja, det är ibland svårt att hålla kontroll över antingen hunden eller miljön, som all annan träning behöver du fundera och planera innan du tränar. Men resultaten är väl värda ansträngningen!

Jag har flera vänner som med stor framgång fått hunden att sluta nosa under träning genom att sätta signal på nosandet (ordet "nosa" och en gest mot marken) och använt det som belöning för korrekt beteende. Själv har jag ett ord för "titta" som jag använder när kelpien väljer att hålla kontakten med mig istället för att t ex vrålstirra på lövet som föll genom luften.

Många av oss tränar då och då med externbelöning, dvs en utlagd belöning som hunden får springa till på "varsågod" men inte innan. Lägger man lite tid på inlärningen fungerar det till 99% klockrent, utan tjuvstarter. Tänk dig att allt din hund vill ha är en potentiell externbelöning! Det beteende (t ex gå fint vid sidan) som ger tillåtelse att få göra det åtråvärda (t ex nosa eller titta) är det som kommer att upprepas!

Jag hoppas att du hittar något nytt och användbart inom dessa fyra belöningskategorier, och kanske lite inspiration att utveckla en eller flera av kategorierna med just din hund. Det är roligt att jobba med belöningsutveckling!

10 jan 2016