Målsättning

Varför tränar vi hund? Det finns naturligtvis många anledningar: för att det är kul, för att aktivera hunden, för att göra vardagen enklare, för att tävla…Gemensamt är att i all hundträning har vi ett mål. Vi vill uppnå något med vår träning. Ju bättre och tydligare vi definierar vårt mål för oss själva, ju enklare blir det att uppnå. Klara mål ger vår träning rikting, och hjälper till att hålla motivationen på topp!

Det finns många olika typer av mål:

Resultatmål är mål som är prestationsinriktade. Jag och hunden ska uppnå ett visst resultat. Det kan vara tävlingsmål som vinst eller uppflyttning, eller att bara inte komma sist…För mig är resultatmålen det som sporrar mig, drömmen som jag vill uppnå.

Resultatmål har en stor nackdel: det är inte helt och hållet upp till mig vi uppnår våra mål. En stor del av det som påverkar ligger utanför min kontroll. Min placering på en tävling är inte enbart beroende av vår prestation, utan också av mina medtävlares. Om jag går in i lydnadsklass ett och vi får 199 poäng av 200 möjliga (och jag blir fantastiskt nöjd), och sista startande gör det ”omöjliga” och får full pott, betyder det att jag då plötsligt ska bli missnöjd? Är min prestation sämre för att någon annan presterar bättre? Naturligtvis inte! Men om jag har som ENDA mål att vinna, så har jag inte uppnått mitt mål…

Uppgiftsmål är de små uppgifter som jag ger mig själv att utföra. Att lära mig själv perfekt fotförflyttning i fria följet. Att åka runt och träna på en bortaklubb varje vecka. Att överträna momenten så att de verkligen sitter. Att ge min hund bästa möjliga förutsättningar att lyckas!

Om jag istället för att ha målsättningen ”vinna” har målsättningen ”göra det bästa möjliga under rådande omständigheter” så kan jag själv styra över om jag når mitt mål. Om jag sedan har definierat ännu tydligare, tex ”le stort mot domaren”, ”hålla mina rutiner inför varje moment”, ”springa ut till belöningen i väskan efter programmet” så har jag verkligen alla förutsättningar att verkligen nå mina mål – den enda som bestämmer om jag gör detta eller inte är ju jag.

Känslomål handlar om att jobba med sig själv mentalt – för mig är det tex ett viktigt mål att tävling ska vara roligt för både mig och hunden. Jag vill att min hund ska uppleva trygghet och säkerhet hos mig även om allt annat är nytt och konstigt. För att göra detta måste jag ibland låtsas, agera som om jag vore lugn och säker, undertrycka irritation, och fokusera på att andas och slappna av. ”Fake it until you make it” fungerar faktiskt.

Jag tycker att känslomålen är viktiga. Det är inte roligt att vara nervös och må dåligt en vecka innan varje tävling. Hunden får ingen bra upplevelse om jag är spänd och lättirriterad. Att träna hund ska vara en hobby som vi gör för nöjes skull!

Min erfarenhet är att om man fokuserar på uppgiftsmål och känslomål som kommer resultaten som ett brev på posten!

Formulera ditt mål

En effektiv målsättning, oberoende av vilken sorts mål det rör sig om, har några utmärkande drag:

  • En tydlig målbild. DU måste veta vad du vill, annars kan du aldrig förmedla det till din hund. Titta på duktiga förare – hur ser deras moment ut? Belöningsritualer? Ingång och avgång från planen?
  • Positiv formulering. Man kan tycka att ”Min hund ska inte springa av banan” och ”Min hund ska stanna på banan” betyder samma sak, men hur vi lägger upp träningen och vad vi fokuserar på skiljer sig mycket åt i de två fallen. Det är effektivare att lära hunden vad den ska göra än vad den ska låta bli.
  • Någon sorts tidsram. För att få ändan ur soffan och faktiskt träna regelbundet.
  • Dina egna mål. Inte uppfödarens, inte grannens, inte instruktörens. Dina.
  • Konkret och mätbart. Målet ”att bli bättre” eller ”hunden ska bli så bra som möjligt” är trevliga mål, men det är väldigt svårt att veta när man nått dit…En bra målsättning vet du direkt när du uppnått. Glöm inte att fira!
  • Mål ska vara en hjälp och en inspiration, så fort det känns som krav och ”måste” så är det fel. Det är ju du som sätter dina mål (kom ihåg, dina egna mål) alltså får du ändra dem så ofta du vill.

Drömmål och delmål

Drömmålet är dit man vill så småningom. Det som man knappt vågar tänka på, det som känns fjärran men lockande. Man får lov att ha drömmål som man inte ens vågar säga till någon. Man kan vara medveten om att man kanske aldrig kommer dit, men kanske ändå en dag…

Delmålen är vägen dit.

Om du har som drömmål att komma till SM i lydnad, vilka delar måste du och din hund klara då? Godkända resultat Lydnadsklass 1 – elit plus att kvala in. Om du sätter en tidsgräns att ni vill sikta på att vara med 2015, vad måste ni klara år 2014? 2013? 2012? Resten av detta året? Vi går in på det ännu mer i detalj: vad måste vara klart denna månaden? Denna veckan? Detta träningspasset?

Delmål kan göras hur små som helst. Det kan vara mål ur alla tre kategorierna. Och en viktig detalj: glöm inte att berömma dig själv när ni uppnått ett delmål! Alldeles för ofta bara stressar man vidare till nästa delmål, och nästa, ta istället en lite paus och klappa dig själv på axeln och din hund på magen (om den gillar det)! Ni har lyckats – ni har uppnått något!

Den dagliga träningen

Jag tror att vi har mycket att vinna på att tänka på det här med resultatmål kontra uppgiftsmål och känslomål också i våra dagliga träningspass (eller hur ofta ni nu tränar). Hur ofta sätter man (läs jag) inte ett mål som baseras på vad HUNDEN ska prestera under veckan? Istället för att fokusera på vad JAG ska göra? Jag kan ju egentligen inte påverka vad hunden gör om jag inte rent fysiskt tar tag i hundens kropp och utför rätt rörelser – det enda jag kan påverka är vad jag gör. Vad hundens beteende leder till, och därigenom om det kommer att upprepas eller inte.

Om jag har som målsättning att hunden ska lära sig något nytt eller prestera något speciellt, och det av någon anledning inte infrias (hunden kanske är ur slag, har hormonsvängningar, har ont någonstans, eller helt enkelt inte har lust), vad känner jag då? Jag kan bara tala för mig själv, men frustration och irritation ligger högt på listan. Självförtroendet sjunker, jag är världens sämsta tränare. Jag blir besviken på min ”otacksamma och omöjliga” hund. Helt fel, jag vet, men sådana känslor dyker upp och behöver accepteras och hanteras!

Så här är min personliga målsättning för veckan som kommer, med min 8 månaders kelpie:

  • Inled och avsluta med lek
  • Stoppa leksaken i fickan mellan belöningarna
  • Håll minipassen korta, högst 60 sekunder
  • Låt hunden starta varje nytt pass med en ”invit” (ögonkontakt och en outtalad fråga om vi inte kan fortsätta)
  • Träna på två nya enkla platser
  • Håll en hög belöningsfrekvens och aktivitetsnivå
  • Belöna fria följet ut till vänster
  • Träna ögonkontakt sittande vid sidan minst en gång varje dag
  • Sitt och mys med hunden en stund varje pass
  • Gå till ”plan B” om han låser helt på någon störning (ta en promenad och avsluta)

Alla målen har fokus på vad JAG ska göra, inte min hund. Alla målen är satta med något speciellt i sikte (att min hund ska bli mer engagerad och motiverad på nya platser, att han ska hitta bättre stadga och kontakt sittande vid sidan, att han ska få en rakare position). Eftersom jag kan uppnå åtminstone ett av mina mål utan att min hund presterar någonting alls, så är det omöjligt att avsluta en träning missnöjd. Det kanske bara är att jag är nöjd över att jag följde min plan och avslutade i tid, men jag slipper alla oproduktiva och negativa känslor. Och jag tror ju att om jag följer mina uppgiftsmål och fokuserar på glädjen, då kommer vi också att prestera bättre och få snabbare resultat.

Just nu, med en hund som svänger mellan fantastisk och omöjlig beroende på dagsformen, är jag helt, 100%, övertygad om att det är rätta vägen till mitt drömmål!

12 aug 2014